Två bilder från förrförra helgen (känns som om jag bara skriver om mina helger numera.. haha!) i Båstad. Jag var där och hälsade på min kära vän Gabbe tillsammans med Matilda och Emilia. Det var en fantastisk helg i allmänhet, men en av höjdpunkterna var definitivt sista kvällen då vi drog ner till havet. Vår egentliga avsikt var att se solnedgången, men när vi kom dit märkte vi att det inte skulle bli något med det. Det hade mulnat på riktigt rejält och vinden började tillta kraftigt. Det resulterade i enorma vågor, och busiga och äventyrslystna som vi är kunde vi helt enkelt inte motstå viljan att gå ner i vattnet. Jag som hade leggins under shortsen drog upp dem så långt jag kunde, Emilia och Gabbe som båda hade jeans på sig drog av dem helt, Matilda brydde sig inte om att hennes byxor skulle bli blöta, utan behöll dem på, och sen sprang vi ut. Vågorna vällde upp över våra ben och inom kort var vi alla ganska blöta.

Det var en såndär kväll som man sent kommer glömma. Det var en sån häftig upplevelse, trots att jag inte riktigt kan förklara hur det kändes. Jag antar att man behövt vara där för att förstå hur jag menar.

 

På kvällen innan jag skulle gå och lägga mig fick jag ännu ett sms av samme vän:

"Nu kan man dö i frid typ."

Log lite för mig själv, och höll med. Eller iallfall kunde jag minsann somna i frid.